4 månader har verkligen gått snabbt.. ungefär 120 dagar. Jag saknar jag längtar och jag tänker. Varför har allt gått så jäkla snabbt för? Alla underbara stunder har bara flugit förbi.. Men en sak som är säker är att jag minns varenda stund. Alla gånger jag varit tillsammans med dig så har jag varit i himlen.. Jag har känt mig som en prinsessa, jag har älskat det så mycket, fast jag älskar fortfarande dig ännu mer.

Jag kan säga som så att du är unik, för du har ett stooooort hjärta. Du tar väl hand om de du har. Det känns som du har varit lite extra rädd, så du har tagit jätte mycket hand om mig. Och vad ska man säga? Jag har älskat det, att vara i din närhet är det bästa som finns, jag har aldrig klagat och jag kommer heller aldrig att klaga över det. Det finns inget dåligt med dig, och det kommer aldrig att göra det heller..

Jag sitter här med mitt halsband i handen, jag kollar på det och jag tänker bara på dig.. För det var av dig jag fick det av. Varje gång jag kollar på det så kommer jag tänka på dig. Och jag kommer aldrig att ta av det för jag hoppas på vår kärlek. Jag hoppas att det kommer bli som innnan.. Jag vill bara vänta på dig, vänta och se, vänta och hoppas.

Jag kan inte beskriva min kärlek till dig.. det går bara inte. För det finns verkligen inga ord.. Du älskar mig och jag älskar dig.. det är väl bra? eller... kanske inte nu. Jag är så extremt kär i dig, verkligen. Du har gett mig så mycket kärlek så jag har blivit så förälskad.. Jag är fortfarande nykär.
Varje gång innan jag skulle träffa dig så var jag nervös, det pirrade i magen.. Jag var så kär så att jag blev nervös. Och varje gång jag kom till dig möttes jag av det sötaste ansiktet med det vackraste leendet. Och då kan man inget annat än att bli glad. Alla dina underbart mysiga kyssar. Jag hoppar av glädjeskutt inombords varje gång du kysser mig.. Jag var helt enkelt den lyckligaste flickvännen i världen, utan tvekan.